Vattenfria eller vattensnåla toaletter

Val av vattenfria och vattensnåla toaletter 
Toalettens konstruktion 
Vattenfria toaletter 
Vattensnåla toaletter 
Urinseparering

Val av vattenfria och vattensnåla toaletter

Fastighetens utgångspunkt begränsar valfriheten: vill man ha toaletten inomhus i den nya eller i den gamla byggnaden eller i en skild utebyggnad? Andra viktiga frågor är bl.a. om det är möjligt med kompost och att dra nytta av komposten på tomten, är det möjligt med urinseparering och att dra nytta av det? På vems ansvar är systemets skötsel och service?

Uppbyggnaden för toaletterna är i princip alltid likadana, valet bör göras mellan olika typer av vattenfria och vattensnåla toaletter.

Bekanta dig gärna med föreningen Käymäläseura Huussi rf:s publicerade läroguider och broschyrer (på finska):

Tilläggsuppgifter om vattenfria och vattensnåla toaletter samt deras egenskaps- och prisjämförelse finns på sidan Haja-asutuksen jätevesien käsittelyopas (på finska, ss 47 - 53).

Toalettens konstruktion

För vattenfria och vattensnåla toaletter behövs en sits, en behållare och eventuellt ett rör däremellan. Dessutom bör ordnas med ventilation och plats för handtvätt. Som tilläggsfunktion på sitsen kan även finnas separering av avföring och urin till skilda behållare.

Det behövs minst en egentlig behållare, eller två ifall sitsen separerar urinen. Dessutom behövs en behållare för det separerade lakvattnet. Behållarens placering är viktig både med tanke på användningen av utrymmet och för tömning. Behållaren kan placeras i anslutning till sitsen eller under den till exempel i källaren.

Funktion hos olika typer av behållare:

  • Behandling av avfallet (komposterande behållare, behållare med förbränning)
  • Mellanlagring av avfallet såsom det är (sluten tank) eller mer "effektivt" (nedfrysning eller torkande behållare) eller 
  • Behandling och mellanlagring (förkomposterande behållare)

Till behållaren (främst komposterande) tillsätts vanligen strö redan vid användning och dessa har behållare för det fasta avfallet och för lakvattnet.

Luft cirkulerar i den luktfria toaletten genom sitsen och ut, aldrig åt motsatt håll, vilket gör ventilationsrör nödvändiga. Inomhus kan man försäkra sig om att luften cirkulerar åt rätt håll genom en el- eller vindfläkt. Med en justerbar fläkt kan man styra luftens mängd enligt användning och behov. I toaletter, där det inte finns eldriven fläkt, bör man dra ventilationsröret så rakt som möjligt upp till takåsen. På rörets ända sätts ett finmaskigt flugnät. Ett svart rör på taket gör luftcirkulationen mer effektiv när röret blir varmt.

Vattenfria toaletter

Vattenfria toaletter som lämpar sig för inomhusbruk är 1) komposterande toaletter, 2) toaletter som bränner avfallet, 3) toaletter som fryser avfallet och 4) toaletter som avdunstar vätskan. Utomhus passar en komposterande toalett eller "utedass".

1) Funktionsprincipen för komposterande toaletter är enkel: avföringen murknar, bryts ner och omvandlas till mylla. Man får nytta av kompostavfallet utan att smutsa ner vattendragen. Komposteringen kommer igång redan i toalettens behållare, men för att slutligen bryta ner avfallet till matjord behövs ofta en efterkompostering.

En komposterande toalett som är rätt skött är ett hygieniskt och luktfritt avloppsreningssystem, som lämpar sig både för sommarstugor och för åretomboende på glesbygden. Komposterande toaletter kan indelas på basen av deras storlek i stora, medelstora och små behållare, samt beroende på antalet behållare till en- eller flerfacks toaletter.

Toaletter med stora kompostbehållare. Behållarens storlek är så stor (1 000 - 1 400 liter), att avfallet hinner förmultna nästan klart, vilket medför att behållaren inte behöver tömmas varje år. Tömningsintervallet kan vara beroende på användning upp till 10 år, och efterkompostering är inte alltid nödvändig. Man bör förbereda för borttagning av lakvatten. Under sitsen bör finnas ett varmt, gärna minst 2 meter högt källarrum, i vilket man placerar behållaren. Ett annat alternativ är att i husets närhet bygga en varm källare, dit man placerar behållaren, och i bostaden placeras en spolbar, vattensnål toalett. Till de stora komposterande toaletterna kan även räknas komposterande toaletter med flera fack, vars tömningsintervall är cirka ett år. Behållaren är indelad i t.ex. fyra fack, som fylls turvis. Härigenom flyttar man det fyllda facket att "vila" och massan får i fred förmultna klart.

Komposterande toaletter med liten behållare. Under sitsen finns en liten behållare (30 - 100 liter), i vilken komposteringen startar. Dess tömningsintervall är från någon vecka upp till sex veckor, beroende på om man använder strö och i så fall hur mycket, samt ifall överloppsvätskan avdunstar eller inte. Dessa modeller passar i vanliga toalettrum.

Medelstora komposterande toaletter. Tömningsintervallet är månader. Dessa modeller är vanligen lämpade för utomhusbruk, och lämpar sig bäst på sommarstugor. De räcker ofta för sommarens behov.

2) Eldrivna toaletter bränner avfallet till lukt- och bakteriefri aska och förbränningsgas. Avfallsförbränningen sker i en isolerad förbränningskammare i 550 - 600º värme, där gaserna renas med hjälp av en katalysator. Toaletterna passar överallt där det finns elektricitet. Monteringen är enkel: utloppsröret för gaserna dras ut och kontakten sätts i väggen. Kapaciteten lämpar sig för 4 - 6 personers åretombruk. Det negativa med denna typ av toalett är den stora elförbrukningen. Anläggningen kräver även en skild 16 amperesäkring.

3) Toaletter som fryser ner avfallet fungerar som en vanlig frys. Avfallet fryses, varvid det inte luktar och bakterietillväxten avstannar. Anläggningen tar inte mycket plats och förbrukar inte vatten, men den behöver elektricitet för att fungera. Elförbrukningen beroende på användning är en kostnadsfaktor och dessutom bör man ordna med behandling av avfallet (t.ex. kompostering utomhus), eftersom behållaren endast fungerar som en mellanlagring. Anläggningen fungerar med kompressor, temperaturen justeras med ett termostat. I avfallskärlet används nedbrytbara påsar.

4) I toaletter som avdunstar urin separeras urin och avdunstas genom värme som fås genom ett el-motstånd. Toalettmodellen kräver elektricitet för att fungera och den bör installeras i ett varmt utrymme. När behållaren är fylld byts den mot en ny eller töms och innehållet komposteras på samma sätt som när man har skild behållare för fast avfall. I vissa modeller används strö.

Ett komposterande utedass rekommenderas på sommarstugan. Ett lättskött och luktfritt utedass kan man även enkelt bygga själv. Principen är att ha två behållare ovanpå varandra. Avfallet samlas i den övre behållaren med hål i botten. Lakvattnet rinner genom hålen till den undre behållaren, där det binds till torv och till största delen avdunstar.

Färdiga komposterande toaletter som passar utomhus finns i många modeller på marknaden. Valet avgörs av det utrymme man har till förfogande och av det intresse man har för att transportera och behandla avfallet. Ifall man vill komma så enkelt undan som möjligt, kan den bästa lösningen vara bytbara kärl eller modeller med långtgående kompostering. I utbytbara kärl efterkomposteras avfallet ända tills det används och sprids ut. Lakvattnet bemästras genom att ordna ett eget kärl till det och tillsätta strö i behållaren efter varje användning. Modeller som kräver elektricitet lämpar sig vanligen inte för utomhusbruk.

Bygganvisningar för moderna utedass

Vattensnåla toaletter

En vattensnål spolbar toalett påminner till funktionen om en vanlig vattentoalett. Den använder, som namnet säger, mycket liten mängd vatten, endast ca 0,2 - 0,5 liter beroende på modell. En normal vattentoalett använder ca 6 - 9 liter. I detta fall räknar vi inte toaletter som sparar vatten genom att använda ca 3 liter per spolning, eftersom man med dem inte uppnår motsvarande fördelar för avloppsreningssystemet som med snålspolande toaletter.

Behållaren i en snålspolande toalett kan vara en sluten tank som töms, eller en komposterande, stor behållare. Toalettens uppbyggnad är i övrigt ungefär likadan som en vattenfri toalett. Toalettavfallet kan på många modeller flyttas även i sidled, vilket inte går i en torrtoalett.

Ifall vattnet från den snålspolande toaletten går till en sluten tank, minskar avfallsmängden till en tiondel jämfört med användning av vanlig vattentoalett, vilket leder till att tömningsintervallerna minskar betydligt. För fastighetsägaren betyder detta en märkbar kostnadsbesparing, förutom att man sparar vatten. Systemet är driftsäkert, riskfritt och lätt att sköta.

Behållaren bör placeras inom en fem meters radie från sitsen, så att avfallet kommer obehindrat till behållaren (0,5 liters spolande modell, normalt fall på avloppsröret, 110 mm avloppsrör). Avståndet mellan sitsen och behållaren bestäms alltså av den snålspolande toalettens sköljningskapacitet. I undertryckstoaletter råder inte dessa begränsningar. I dessa används vatten endast för att skölja toalettskålen, inte för att transportera avfallet. Vattenförbrukningen är endast ca 0,2 dl per spolning. Undertryckstoaletter är ursprungligen planerade för flygplan, fartyg, tåg, men blir vanligare även i fastigheter.

Urinseparering

En del torrtoalettsystem separerar urinen och avföringen direkt i toalettsitsen. Det är fråga om en sorts försortering, där olika avfallsslag kan behandlas och dras nytta av på bästa sätt. Urin är lätt att lagra och lämpar sig väl som gödselmedel.

I separerande toaletter, som använder vatten, sköljs avfallet med vatten som i en vattentoalett, men vattnet och urinen styrs bort från det fasta avfallet. Den med vatten utspädda urinen kan ledas till en skild behållare. Det fasta avfallet komposteras.

I separerande toaletter där urinen separeras rent har man skilda skålar för urinen och det fasta avfallet, sköljvatten används inte. Urinen leds till en egen behållare. Det fasta avfallet komposteras beroende på modell endera i själva behållaren eller flyttas till en lämplig kompost. Flytten sker hygieniskt eftersom man kan lyfta bort hela behållaren för tömning. Ofta är det möjligt att få ett lock till behållaren.

Utskriftsvänlig  version