Vattenfria eller vattensnåla toaletter
Val av vattenfria och
vattensnåla toaletter
Toalettens konstruktion
Vattenfria toaletter
Vattensnåla toaletter
Urinseparering
Val av vattenfria
och vattensnåla toaletter
Fastighetens utgångspunkt begränsar valfriheten: vill man ha toaletten
inomhus i den nya eller i den gamla byggnaden eller i en skild utebyggnad? Andra
viktiga frågor är bl.a. om det är möjligt med kompost och att dra nytta av
komposten på tomten, är det möjligt med urinseparering och att dra nytta av
det? På vems ansvar är systemets skötsel och service?
Uppbyggnaden för toaletterna är i princip alltid likadana, valet bör
göras mellan olika typer av vattenfria och vattensnåla toaletter.
Bekanta dig gärna med föreningen Käymäläseura
Huussi rf:s publicerade
läroguider och broschyrer (på finska):
Tilläggsuppgifter om vattenfria och vattensnåla toaletter samt deras
egenskaps- och prisjämförelse finns på sidan Haja-asutuksen jätevesien
käsittelyopas (på finska, ss 47 - 53).
Toalettens konstruktion
För vattenfria och vattensnåla toaletter behövs en sits, en behållare och
eventuellt ett rör däremellan. Dessutom bör ordnas med ventilation och plats
för handtvätt. Som tilläggsfunktion på sitsen kan även finnas separering
av avföring och urin till skilda behållare.
Det behövs minst en egentlig behållare, eller två ifall sitsen separerar
urinen. Dessutom behövs en behållare för det separerade lakvattnet.
Behållarens placering är viktig både med tanke på användningen av utrymmet
och för tömning. Behållaren kan placeras i anslutning till sitsen eller under
den till exempel i källaren.
Funktion hos olika typer av behållare:
- Behandling av avfallet (komposterande behållare, behållare med
förbränning)
- Mellanlagring av avfallet såsom det är (sluten tank)
eller mer "effektivt" (nedfrysning eller torkande behållare) eller
- Behandling och mellanlagring (förkomposterande behållare)
Till behållaren (främst komposterande) tillsätts vanligen strö redan vid
användning och dessa har behållare för det fasta avfallet och för
lakvattnet.
Luft cirkulerar i den luktfria toaletten genom sitsen och ut, aldrig åt
motsatt håll, vilket gör ventilationsrör nödvändiga. Inomhus kan man
försäkra sig om att luften cirkulerar åt rätt håll genom en el- eller
vindfläkt. Med en justerbar fläkt kan man styra luftens mängd enligt
användning och behov. I toaletter, där det inte finns eldriven fläkt, bör
man dra ventilationsröret så rakt som möjligt upp till takåsen. På rörets
ända sätts ett finmaskigt flugnät. Ett svart rör på taket gör
luftcirkulationen mer effektiv när röret blir varmt.
Vattenfria toaletter
Vattenfria toaletter som lämpar sig för inomhusbruk är 1) komposterande
toaletter, 2) toaletter som bränner avfallet, 3) toaletter som fryser avfallet
och 4) toaletter som avdunstar vätskan. Utomhus passar en komposterande toalett
eller "utedass".
1) Funktionsprincipen för komposterande toaletter är enkel: avföringen
murknar, bryts ner och omvandlas till mylla. Man får nytta av kompostavfallet
utan att smutsa ner vattendragen. Komposteringen kommer igång redan i
toalettens behållare, men för att slutligen bryta ner avfallet till matjord
behövs ofta en efterkompostering.
En komposterande toalett som är rätt skött är ett hygieniskt och
luktfritt avloppsreningssystem, som lämpar sig både för sommarstugor och för
åretomboende på glesbygden. Komposterande toaletter kan indelas på basen av
deras storlek i stora, medelstora och små behållare, samt beroende på antalet
behållare till en- eller flerfacks toaletter.
Toaletter med stora kompostbehållare. Behållarens storlek är så stor (1 000 - 1
400 liter), att avfallet hinner förmultna nästan klart, vilket medför att behållaren
inte behöver tömmas varje år. Tömningsintervallet kan vara beroende på
användning upp till 10 år, och efterkompostering är inte alltid nödvändig.
Man bör förbereda för borttagning av lakvatten. Under sitsen bör finnas ett
varmt, gärna minst 2 meter högt källarrum, i vilket man placerar behållaren.
Ett annat alternativ är att i husets närhet bygga en varm källare, dit man
placerar behållaren, och i bostaden placeras en spolbar, vattensnål toalett.
Till de stora komposterande toaletterna kan även räknas komposterande
toaletter med flera fack, vars tömningsintervall är cirka ett år. Behållaren
är indelad i t.ex. fyra fack, som fylls turvis. Härigenom flyttar man det
fyllda facket att "vila" och massan får i fred förmultna klart.
Komposterande toaletter med liten behållare. Under sitsen finns en liten behållare (30 -
100 liter), i vilken komposteringen startar. Dess tömningsintervall är från
någon vecka upp till sex veckor, beroende på om man använder strö och i så
fall hur mycket, samt ifall överloppsvätskan avdunstar eller inte. Dessa
modeller passar i vanliga toalettrum.
Medelstora komposterande toaletter. Tömningsintervallet är månader. Dessa
modeller är vanligen lämpade för utomhusbruk, och lämpar sig bäst på
sommarstugor. De räcker ofta för sommarens behov.
2) Eldrivna toaletter bränner avfallet till lukt- och bakteriefri aska och
förbränningsgas. Avfallsförbränningen sker i en isolerad
förbränningskammare i 550 - 600º värme, där gaserna renas med hjälp av en
katalysator. Toaletterna passar överallt där det finns elektricitet. Monteringen
är enkel: utloppsröret för gaserna dras ut och kontakten sätts i väggen.
Kapaciteten lämpar sig för 4 - 6 personers åretombruk. Det negativa med denna
typ av toalett är den stora elförbrukningen. Anläggningen kräver även en
skild 16 amperesäkring.
3) Toaletter som fryser ner avfallet fungerar som en vanlig frys. Avfallet
fryses, varvid det inte luktar och bakterietillväxten avstannar. Anläggningen
tar inte mycket plats och förbrukar inte vatten, men den behöver elektricitet
för att fungera. Elförbrukningen beroende på användning är en
kostnadsfaktor och dessutom bör man ordna med behandling av avfallet (t.ex.
kompostering utomhus), eftersom behållaren endast fungerar som en
mellanlagring. Anläggningen fungerar med kompressor, temperaturen justeras med
ett termostat. I avfallskärlet används nedbrytbara påsar.
4) I toaletter som avdunstar urin separeras urin och avdunstas genom
värme som fås genom ett el-motstånd. Toalettmodellen kräver elektricitet
för att fungera och den bör installeras i ett varmt utrymme. När behållaren är
fylld byts den mot en ny eller töms och innehållet komposteras på samma sätt
som när man har skild behållare för fast avfall. I vissa modeller används
strö.
Ett komposterande utedass rekommenderas på sommarstugan. Ett lättskött och
luktfritt utedass kan man även enkelt bygga själv. Principen är att ha två
behållare ovanpå varandra. Avfallet samlas i den övre behållaren med hål i
botten. Lakvattnet rinner genom hålen till den undre behållaren, där det
binds till torv och till största delen avdunstar.
Färdiga komposterande toaletter som passar utomhus finns i många modeller
på marknaden. Valet avgörs av det utrymme man har till förfogande och av det
intresse man har för att transportera och behandla avfallet. Ifall man vill
komma så enkelt undan som möjligt, kan den bästa lösningen vara bytbara
kärl eller modeller med långtgående kompostering. I utbytbara kärl
efterkomposteras avfallet ända tills det används och sprids ut. Lakvattnet
bemästras genom att ordna ett eget kärl till det och tillsätta strö i
behållaren efter varje användning. Modeller som kräver elektricitet lämpar
sig vanligen inte för utomhusbruk.
Bygganvisningar
för moderna utedass
Vattensnåla toaletter
En vattensnål spolbar toalett påminner till funktionen om en vanlig
vattentoalett. Den använder, som namnet säger, mycket liten mängd vatten,
endast ca 0,2 - 0,5 liter beroende på modell. En normal vattentoalett använder
ca 6 - 9 liter. I detta fall räknar vi inte toaletter som sparar vatten genom
att använda ca 3 liter per spolning, eftersom man med dem inte uppnår
motsvarande fördelar för avloppsreningssystemet som med snålspolande
toaletter.
Behållaren i en snålspolande toalett kan vara en sluten tank som töms,
eller en komposterande, stor behållare. Toalettens uppbyggnad är i övrigt
ungefär likadan som en vattenfri toalett. Toalettavfallet kan på många
modeller flyttas även i sidled, vilket inte går i en torrtoalett.
Ifall vattnet från den snålspolande toaletten går till en sluten tank,
minskar avfallsmängden till en tiondel jämfört med användning av vanlig
vattentoalett, vilket leder till att tömningsintervallerna minskar betydligt.
För fastighetsägaren betyder detta en märkbar kostnadsbesparing, förutom att
man sparar vatten. Systemet är driftsäkert, riskfritt och lätt att sköta.
Behållaren bör placeras inom en fem meters radie från sitsen, så att
avfallet kommer obehindrat till behållaren (0,5 liters spolande modell, normalt
fall på avloppsröret, 110 mm avloppsrör). Avståndet mellan sitsen och
behållaren bestäms alltså av den snålspolande toalettens
sköljningskapacitet. I undertryckstoaletter råder inte dessa begränsningar. I
dessa används vatten endast för att skölja toalettskålen, inte för att
transportera avfallet. Vattenförbrukningen är endast ca 0,2 dl per spolning.
Undertryckstoaletter är ursprungligen planerade för flygplan, fartyg, tåg,
men blir vanligare även i fastigheter.
Urinseparering
En del torrtoalettsystem separerar urinen och avföringen direkt i
toalettsitsen. Det är fråga om en sorts försortering, där olika avfallsslag
kan behandlas och dras nytta av på bästa sätt. Urin är lätt att lagra och
lämpar sig väl som gödselmedel.
I separerande toaletter, som använder vatten, sköljs avfallet med vatten
som i en vattentoalett, men vattnet och urinen styrs bort från det fasta
avfallet. Den med vatten utspädda urinen kan ledas till en skild behållare.
Det fasta avfallet komposteras.
I separerande toaletter där urinen separeras rent har man skilda skålar
för urinen och det fasta avfallet, sköljvatten används inte. Urinen leds till
en egen behållare. Det fasta avfallet komposteras beroende på modell endera i
själva behållaren eller flyttas till en lämplig kompost. Flytten sker
hygieniskt eftersom man kan lyfta bort hela behållaren för tömning. Ofta är
det möjligt att få ett lock till behållaren.
Utskriftsvänlig
version
|